Ett slag, ett skrik och massa tårar
För sexton år sedan föddes en liten flicka, som döptes vid namnet Saga. Detta är historien om henne och hur historian slutar, vet vi inte någonting om, ännu. Detta är hennes liv.
Denna berättelse startar i Augusti 2004, när Saga ska börja i första klass, hon är nervös, rädd och blyg, precis som alla andra barn. Det var en liten skola på landsbygden, hon kände nästan alla barnen men ändå var hon väldigt osäker för att hon inte skulle passa in.
Hennes pappa skjutsar hem henne och hennes äldre bror när skoldagen är slut. Han frågar några simpla frågor om dagen, sedan var det tyst. Hon trycker sig emot bildörren och blickar ut över den stora djupa skogen dom nu kör förbi. Hemma, mamma möter Saga vid dörren och kramar om henne och frågar liknande frågor som hennes pappa.
Ett slag, ett skrik och massa tårar. Hon skriker på hjälp ifrån hennes mamma och hon kommer upprusande direkt ifrån de skadade gamla trappstegen. Saga springer mot henne i tårar och kramar om henne hårt. Hennes bror Olof sitter på golvet brevid och kollar ner i golvet för att undvika den besvikna blicken hans mamma ger honom.
Hon var rädd, överallt, hemma och i skolan. Fanns två ställen som fick den lilla flickan att känna sig trygg. Det var i hennes mammas famn och på isen, där hon kunde åka skridskor, vilket hon älskade mest av allt på hela jorden. Hon tränade hårt fast sin lilla ålder. Hennes dröm var att få åka konståkning i OS.
Ordet familj för Saga var ett väldigt splittrat ord. Vad ska man säga? En mamma som är hennes allt, en pappa som hon är livrädd för, en storebror som slår henne varje dag, en lillasyster som precis lärt sig gå. Det var familjen hon växte upp i. Rädd och ensam.
Det gick bra i skolan, riktigt bra faktiskt! Lärarna berömde ofta Saga, hon lärde sig läsa snabbt och räkna därpå. Olof blev då väldigt avundsjuk på henne för att hon lyckades så bra i skolan, hon fick då allt mer stryk både hemma och i skolan. Saga skulle snart fylla sju år, hon var ju bara ett litet barn.
